Skin skin
Posted: september 21, 2009 at 10:34 e mDå har det gått ännu en måndag, allt känns skepp rätt åt helvette, träningen skiter sig totalt, skolan stupar rätt ner åt satan himself och sliten är man också, tur man får sig ett gott skratt när man träffar några sköna polare, utan det skrattet så skulle det inte alls gå.
Hela dagen har vart ett jävla skämt och jag har inte lärt mig ett skit, matte läraren vi har är runt 60 och ser ut som att han vart alkolist i större delen av sitt liv sen försökt styra upp det vid 50 och blivit mattelärare på universitetet, verkligen värdelös, samma jävla tonläge har han dessutom hela tiden, och ja, han är inte mycket till hjälp på lektionerna, börjar bli sjukt less. Sure jag ger inte 100 i skolan heller, vilket kanske är fel av mig men jag hade ändå högre förväntnignar på lärarna vid universitetet, måste börja skärpa mig, måste börja inse att det inte går att slappa längre, måste börja andas och se möjligheter, se ljuset i slutet av tunneln, men jag brukar ha svårt att se belöningen man får ut av mödan.
En helg, två dagar, av en månad, är det dåligt, ja det är inte mycket men jag får ta vad som kommer, känner mig sjukt sliten då jag är för snäll och ställer upp på det mesta, en arbetskollega hade tenta och jag fick ta dens pass, chefen far på möte med ledningen och jag får hoppa in, sure klart jag ställer upp, jag gillar att möta nytt folk, utvidga mina kontakter, det är sjukt roligt men det tär ganska mycket på en i slutändan, i slutet på månaden när man tänker tillbaks och inser att man haft 2-3 dagar helt ledig på hela månaden, det är sorgligt men sant och bara mitt fel, jag hade kunnat tacka nej till dom extrapassen, jag hade kunnat stanna hemma från jakten, jag hade kunnat skita i allt men vad blir livet då om man inte gör ett piss, då måste allt kännas ännu mer värdelöst, jag vill och jag försöker.
Det finns, eller jag vet inte vart jag ska börja, brukar sitta ute på balkongen och bara kolla upp mot skyn, blir timmar ibland jag sitter där ute, helt underbart, skulle kunna stanna där för evigt, stanna klockan på 03.00 mitt i natten, men så är det inte, är ioförsig skönt att det inte är så, har man något att längta efter på dagarna. Brukar tänka på en person som jag lärde känna för ett antal år sen, jag ångrar inte en sekund att jag lärde känna dig, det var då, för några år sen vi umgicks, hade roligt skrattade åt samma saker, det var en underbar tid, ta mig tillbaka, jag brukar fantisera om att då är nu, och ett leende kommer fram på läpparna, hjärtat bultar snabbare. Men så lever jag idag, som en feg kille som försöker göra något av sitt liv, som försöker sikta högt och vara glad, men det slår mig när jag tänker tillbaks att saker och ting är förändrade, allt är förändrat, skulle bli sjukt glad om du kunde se mig, och vi bara kunde snacka, skratta lite, umgås, men så kommer det väl inte att bli, med tanke på hur jävla feg jag är så kommer allt bara bli fel, men jag vill samtidigt inte låta allt rinna ut i sanden som en retsam ökenhägring, jag vill försöka.
Och nej, INGET EX jag snackar om här.
